Ibland....

Ibland räcker tiden inte till och ibland sjunger orken på sista versen.

Nej det är inga fel på mig egentligen.
"Jag vet inte, allt och inget!?"
Undra om man ska följa vårdcentralens råd och ta en panodil.............
Det lär ju hjälpa lika mycket som att ta en c-vitamin när man brutit benet.

Hur som har det varit mycket på tapeten den här veckan med studentbalen, studentskiva osv.
Mycket fix av tjejerna men det har bara varit roligt.
Ellisen skötte sig fint på kalaset och käkade korv och potatisgratäng vid bordet utan att grisa som om hon aldrig gjort annat. Man slutar aldrig förvånas!

Försöker ta det lugnt och slappna av men varje gång jag gör det händer något igen. Ett bra exempel på det är att det fortfarande finns idioter som inte kan läsa som stått och ringt på dörren en bra stund i onsdags och fixa tjejerna och pappa var hemma med Ellisen som FÖRSÖKTE sova middag. Vad är det för fel på folk?
Lösningen blev att tejpa för ringklockan med ytterligare en lapp med texten "NEJ!" blir det tydligare? Jag vet inte, men det märker vi väl. För att ringa på klockan måste man ta sig igenom en hel del tejp först och slita bort lappen. HA!

Inte vet jag vad som händer annars.
Min mormor trycker på som f-n uti dop till sommaren och jag förstår inte varför det inte kan vänta, något form av rörbyte ska det bli i huset också tydligen så alla andra planer på tapeter och golv får ligga på hyllan igen då.

Det ska faras, umgås, göras och ses. Känns som folk tar för givet att vi alltid har tid att ägna åt dem bara för att vi har småbarn och saknar bil. "Ni är ju ändå bara hemma och kan inte fara någonstans!"
Då får "dessa personer" tro det! Visst kan jag vara en flitig soffnötare men att påstå att vi alltid är hemma och inte tar oss är ju bara tramsigt.

Känner mig som Ior-åsnan. Suck.
Är jag okej?
NEJ!
Finns inget att göra heller. Men ska på bvc snart och försöka få tag på hon "Tjohannan" läkaren och se om de ska göra någon jävla utredning eller inte.
Post traumatisk förlossningsdepression? Finns det ens?
Något är ju galet iaf. Jag känner ingenting om någonting längre. Eller nej det är inte helt sant. Jag är ju inte kall och grå rätt igenom heller, men iaf typ något åt det hållet.
Jag tror iaf inte det är sunt!

Nu klistrar vi fast fulflinet i fejset och härdar ut.