Men det är väl inte så bara efter alla omständigheter med dotterns oplanerade ankomst men det finns ju inga garantier på att de skulle hända igen, kanske det inte blir lika tidigt, kanske det blir ännu tidigare och går inte vägen alls. Ska man gå runt och vara orolig för något som ännu inte har hänt?
Alla säger vänta..
Vänta på vad? Att min biologiska klocka tickat klart, tills kroppen passerat bäst före datumet och ingenting vill sig längre eller utgör en risk för både min och barnets hälsa att vara gravid?
Jag vill inte vänta på att det ska passa alla andra, det är väl ändå vårat val om vi vill ha fler barn eller som en del uttrycker sig "mera problem"!?
Kan väl inte påstå att vi ligger i med den biten, men det som händer händer bara. Jag har ju även pcosen så det är inte alls säkert att det vill sig alls igen.
3,5år sägs vara den perfekta åldersskillnaden mellan syskon.
hehe, ja vi följer väl inga andra mönster heller och har varken radhus, bil eller parmiddagar med grannarna så varför skulle vi helt plötsligt börja följa någon sorts "perfekt norm"?
Det är inte för inte vi kallar oss familjen dårhus! haha.
.... Och så jag då!
Det här lila mentalinstitutet är alla överens om att vi behöver en Danielle eller Dylan till "samlingen"!
<3
P.s Nu måste jag berätta om den stora spagetti-stölden!
Jag hade värmt min matlåda med rester från igår och ställt den på v-rums bordet. Lämnade rummet i 1sek för att gå och hämta dricka när jag hör "spaaaageeeeehhiiiii" med förtjusning i rösten. Jag släpper allt och rusar in och möts av ett hav av spagetti och köttfärssås. Mitt i detta kaos sitter Ellisen, lycklig, kladdig och vräker i sig av min lunch. Gounge!
Tur det finns tvål och vatten, kärlek och tålamod!
<3
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar